Jag har börjat bli lite rädd för Internet. Det har blivit vidrigt enkelt att kolla upp folk, och vad som en gång var privat egendom har nu blivit allmän. Facebookfoton, en personlig (ineffektiv blogg) och diverse andra saker man skrivit på Internet kan hur enkelt som helst hittas av arbetsgivare, vänner, ovänner osv.
Exempelvis har jag nyligen lagt ut min lägenhet på blocket i hopp om att få den uthyrd. Jag fick kanske 30 svar, svarade kanske på 15, men kollade på lediga stunder i den vardagliga tristessen självklart upp kaffebulle@gmail.com och alla andra sökande på Facebook, gluttade i deras fotoalbum, kollade var de hade rest samt naturligtvis om de skriver saker som OMG, lol, LMAO osv, bara för att se om de är idioter eller bra folk. Jag tror knappast att jag är ensam om att vara en sådan Ebbe Carlsson-wannabee.
Jag tror att detta på ett undermedvetet sätt bidragit till att jag börjat blogga allt mindre. Hade jag varit ädel hade jag sagt att det beror på att jag inte vill såra folk osv, men det beror nog mer på att jag inte vill bli påkommen med allmänt arrogant beteende. Vissa vänner skriver om sina konstiga grannar, det skulle jag aldrig våga, man skulle ju kunna få bajs i brevlådan.
Jag skulle vilja skriva att DN har en överraskande klen sportsektion, vilket gjorde mig lite modstulen inför den kommande praktiken, men jag skulle aldrig våga. Med konspirationsteoretikerns logik och paranoians svett längs min ryggrad är jag helt övertygad om att nån illvillig redaktör nånstans skulle se det och vidarebefordra det till nån ansvarig som ger mig ett kryss i en pärm, ett kryss som därmed begränsar min framtida karriär till tidningar som "Svin och sånt" eller "Grums Folkblad".
Som tur är heter jag Martin Johansson, och är betydligt mindre känd än nån orienterare från Östersund. Jag vet inte hur mycket han gottar sig i att vara den mest kände Martin Johansson i Sverige, men jag är ganska nöjd(än så länge) med att sitta på en bekväm fjärdeplats. Det känns säkrast så.
2 kommentarer:
Åh, jag förstår dig så väl. Men jag är glad att du börjat blogga igen. Om du börjat blogga igen.
Internetparanojan är verkligen hemsk... tex under praktiken kommer man ju vilja skriva jätteroliga blogginlägg om snorkiga chefer och roliga misstag man gjort och så. men det går ju inte. Internet är stort och läskigt, lite som havet.
Jag byter ut havet mot rymden. Jag gillar ju havet. Men jag gillar inte rymden sådär jättemycket. Fast på många sätt gillar jag ju internet.
Nu har jag snurrat in mig.
Skicka en kommentar