21

Eftersom jag ombetts att shapa upp den här sidan och skriva om aktualiteter, så bestämmer jag mig att för i vanlig ordning bekräfta min egen motstridighet och skriva om de raka motsatserna. Gammal skåpmat och nostalgi.

Under lördagens förfest hemma hos Lollo fördes samtal om den bästa åldern. Hennes vänner Hanna och Anna satt och ojade sig över att fylla 23. Som senior i gänget hävdade jag bestämt att 23 är bland topp 3 när det kommer till åldrar, men de lyssnade inte alls.

Men den bästa åldern är utan tvekan 21. Och eftersom detta är mitt 21:a inlägg på denna av mossa överlagda blogg så tänkte jag uppmärksamma detta. Jag fyller år 12 dagar in på det nya året, vilket gör att jag enkelt kan blicka tillbaka på en ålder, eller ett år, eller en ålder. Det blir liksom synonymt.

Topp 3 av Martins åldrar

1. 21
Jag flyttade till Barcelona. Jag upptäckte en fantastisk stad, ett vackert språk och en komplicerad, vacker samt tveksam kultur, som antagligen kommer bli ett av mina främsta spekulationsobjekt för en oöverskådlig framtid. Jag åt falafel på Maos, drack champagne på stranden, upptäckte begreppet "mexikansk date" och såg helt enkelt att jag levde i en värld full av möjligheter och smaker som vida överskred vad jag tidigare sett i mitt skevt vinklade men ack så humoristiska liv. Jag träffade vänner som jag fortfarande ser som de bästa jag har. Jag åkte till USA på turné med K-9 Chaos. Och vintern var kall och vacker.
<
2. 23
Okej, jag inledde året synnerligen deprimerad i ett iskallt Oslo, och avslutade det tämligen uttråkad på samma plats. Men däremellan hann jag med New York, Kalifornien, Venezuela, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Brasilien, Uruguay, Guatemala och Mexico. Jag fick sol, det var fotbolls-VM, jag mådde dåligt på 5000 meters höjd. Jag började skriva igen och träffade fantastiska människor. Jag skaffade kunskap och skägg. Jag hade i princip inte ett bekymmer i världen. Jag blev antagen till journalisthögskolan.

3. 17
Vi startade bandet. Vi blev bästa vänner. Vi firade varje helg på Popstop, som var en fantastisk jävla klubb, och lycka var helt enkelt att sänka en 7 svinstora stark där varje helg. Livet var okomplicerat och jag kom ur ett gammalt segt umgänge där jag inte hörde hemma. Jag såg Kuba. Det var jävligt varmt och folk var schyssta.

Så vad kan vi nu lära av detta?

Givetvis har man glömt ett antal åldrar, men vad jag minns så sög det att vara såväl 14 som 7. I vilket fall är inte de åldrarna jämförbara med något annat.
Det förefaller som att jag haft mina bästa år när jag varit någon annanstans, när allt varit nytt, när nya lärdomar kommit in i mitt liv, eller när ett sinnestillstånd bytts mot ett annat. Jag tror det betyder att jag inte ska bo i Sverige när jag blir stor. Så däri finner vi den aktuella beståndsdelen i detta inlägg. Eller enklare uttryckt "Allt det där om att vara på väg nånstans". Den av er läsare som kan identifiera citatet vinner en wienerkrans.