Jag håller på att så sakteliga piggna till efter en något grym halsbulle som jag solidariskt skickat vidare till Lollo. Jag, Peter och Angelica har varit ute i den ohälsosamma/okärleksfulla Göteborgsblåsten och filmat ytterligare ett episkt mästerverk till TV-kursen. Jag har ingen aning om den potentiella kvaliteten hos denna rulle, men även om den blir hur käs som helst så kommer jag ändå vara nöjd med det faktum att vi baserade en hel uppgift på att Peter ville trolla ur sig själv ur bild.
Jag insåg två saker idag.
1. Även om jag hatar när folk pratar om hur mycket saker är värda så måste jag poängtera att man blir lätt paranoid att bära runt på en kamera värd 60 000 kronor. På vägen hem fick jag konstant för mig att jag hade glömt kameran på vagnen. Kanske inte så konstigt med tanke på min historia, ni som följt bloggen förstår.
2. Att bo i Göteborg är som att stå mitt i en vattensprinkler. Det kommer alltid vatten nånstans ifrån, lätt duggande och oförklarligt rent riktningsmässigt, uppifrån, underifrån, från sidan, same shit. Hela stan ger mig feta flashbacks från grannens trädgård 1989.
Ikväll ser jag Austin Powers på 6:an. Kanske lite av en uttjatad kliché, men om jag bara får se slutscenen där Powers strippar ner till endast union jack-kalsonger och gör fembotarna så upphetsade att de exploderar- Då kan jag somna med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar