Jag klarar inte av det akademiska språket. Jag klarar inte av det. Jag orkar inte med att prata om geokulturella genusperspektiv och inofficiella maktstrukturer. Framförallt för att jag inte kan ta mig själv på allvar. Framförallt eftersom jag inte kan ta folk på allvar som slänger sig med sådana termer. De hittar ju bara på!!
Det akademiska språket har uppfunnits av människor som vill vara viktiga. Sedan kommer kull efter kull av framtida konsulter, coacher och docenter till universitetet, lär sig tugget, lär sig att tugget skapar respekt om man tuggar rätt tugg. Där kan man snacka om "inofficiella maktstrukturer".
Vem som helst som nån gång pluggat på universitet vet att en uppsats till 80% består av att fylla sidor med det akademiska språket. Sidantal knäcker fett i den akademiska världen. Om man sedan dröjer sig kvar i den akademiska världen glömmer man på något sätt bort att det akademiska språket bara är hittepå. Man börjar prata det akademiska språket till vardags. Man blir det akademiska språket. Man blir därmed även ganska tråkig.
Eftersom jag inte vill bli konsult har jag valt en utbildning som inte sysslar med det akademiska språket. Vi sysslar med det journalistiska språket. Men för att glädja nån jävla överprefekt nånstans tvingas vi ändå använda det akademiska språket emellanåt. I dessa stunder visar teoretikerna sitt fula ansikte och ser sin chans att vara viktiga.
Teoretiker är fula. Jag ska bli snickare.
6 kommentarer:
jag älskar dina bilder! haha...
Jadu, jag håller med. Fast det finns en bra sak med det akademiska språket som jag verkligen saknar -det är så jävla lätt att ordbajsa och låta smart. Det är bara att använda ordet "diskursivt" och fylla papper efter papper med svåra ord, så låter man som att man verkligen förstått något PÅ DJUPET. Ibklusive bakomliggande strukturer..
Med det journalistiska språket måste vi ju verkligen förenkla allt och då gäller det att fatta också. Vilket ibland känns lite drygt.
Men för det mesta är det ju bäst. (ps. ni kan väl bara skriva uppsatsen som magasin istället? det ska vi göra)
kram!
Det är ju just det jag hatar. Diverse Jon (inte just du) får låtsas vara smarta, får självbekräftelse och blir inlåsta i meningslösa cirkelresonemang för att någon nån gång sagt "diskursivt, vad fint sagt Staffan" till dom.
Min stora upprördhet bestod av PM-kritiken, uppsatsen går säkert finfint.
Helt fantastiskt, Martin. Fucking amazing. Jag håller med dig i varenda stavelse!
tackar för den!
jag tror att de flesta studenter som börjar slänga sig med akademiska termer i klassrumsdiskussioner gör det mest för att sätta sig på sina klasskamrater. vi har ett par sådana i min klass. det är inte så kul. mest skrämmande. särskilt med tanke på att vi är en lärargrupp.
hörde just vad M.G sagt om PM-kritiken. bland det sjukaste jag hört. nånsin!
herregud...
Anneli//
Så var det definitivt på kursstadiet. Kanske idag också, men framförallt folk som studerat allt för länge och tror att man måste göra så för att hävda sig (kanske mot tidigare översittare)
Skicka en kommentar