Ikväll kommer att bli kvällarnas kväll. Det vankas storkok i korridorsköket, som jag tänkt att delta i för första gången. Det kommer antagligen att bli en hel del omgångar av gammalt hederligt Stiga Hockeyspel i tillägg, och en hel del portugisiska tjut av missnöje när jag smiskar deras oerfarna stjärtar i ovan nämnda spel.
Nåväl.
Anledningen till att detta är kvällarnas kväll har varken med hockeyspel eller korta sydländska män att göra. Ikväll kl 21.00 sänder kanal 6 "Con Air" med Nicholas Cage som oskyldig, långhårig, superstark, hillbillie, officer/kåkfarare, med het flickvän och dödliga händer. Filmen är garanterat fri från det akademiska språket.
Det var nån gång i början av gymnasiet som vi grabbar som grabbar gjorde, hade grabbsnack. Det debatterades om vilka världens 10 bästa filmer var. Jag hasplade helt oförsiktigt ur mig "Con Air" som kandidat. Kanske för att Steve Buscemi & John Malkovich är med, jag vet inte. Hur som helst var det ett val som idiotförklarade mig kapitalt, och något som levde med mig ett par år.
- Men du ska väl hem o kolla Con Air kan jag tro?
På någon nivå fann jag en sympati med den fartfyllda actionrullen. Lite som ett fan som håller på ett hopplöst strykgäng, eller kanske en far till ett fult tjockt barn. Jag försvarade den då och nu. Cyrus the Virus är fortfarande en av de coolaste skurkarna som varit på film (På 90-talet åtminstone) och dialogen är rapp. Därför bortser man från Cage hår, det sliskiga soundtracket, och det faktum att barnstjärnor används i filmen.
5 stora stark till Con Air. En modern klassiker.
4 kommentarer:
Tjena Martin!
Sett som en kommentar till ditt inlägg om det akademiska språket.
Jag skulle inte kalla det avsky, men jag känner en irritation över blivande journalister och deras bloggande. Framförallt då hur de framställer sina inlägg, men även en gnutta på dess innehåll. Jag vet inte om det är så att man som blivande journalist har en gedigen tangent-touch och automatiskt stavar varje ord rätt eller om man korrekturläser sina alster innan man lägger opp'ett. Störande är det i alla fall. Som en extra bonus, efter att man slängt ihop ett jävligt korrekt inlägg skall man dessutom vara sådär annorlunda, unik och käck vilket känns obehagligt. Detta är något jag även kan känna vid läsning av artiklar i diverse forum, och i mina egna blogginlägg. Hur känner du inför detta? Osa.
Ypperligt bildval. Trodde för en sekund att det va en yngre Tokbiff som stod där me sleven. Con air e tung blytung ja.
/Seve Ballesteros
Tja Söder
Jag tycker det viktigaste när man skriver är att göra sig förstådd. Sen spelar det inte så stor roll om man missar en tangent eller två, snarare att man förmedlar den känsla man vill förmedla. I det här fallet ville jag förmedla min en känsla av frustration inför ett språkbruk som snarare verkar ha som mål att inte bli förstådd (samt dess ryttare).
Jag vette fan, så länge man är ärlig i sina inlägg så säger jag att det funkar. Pretentioner känner man doften av på en kilometers avstånd. Nuddar jag vad du är ute efter?
Con Air är sorgligt underskattad. Jag använder den alltid i filmundervisning på gymnasiet. Cyrus the Virus är jättekul, men ännu roligare - för att nu använda lite akademiskt språk - är råsoparna mot USA:s konservativa (och framhållandet av unga Clinton-liberala värderingar) symboliskt skildrat genom den elaka polisen med Corvetten som ideligen piskas av John Cusacks riktiga mjukis-folkpartist! Och i vilken annan amerikansk film blir förhärdade barnamördare botade genom att man är snäll mot dem (Steve Buscemi i slutet)?
Alltså inte bara en jättekul actionrulle utan också ett kriminalpolitiskt inlägg! Visst är det fint!?
Skicka en kommentar